Ännu en dag...Natt.
Gott att sova ut...
Upp och hoppa... jag hann köra två maskiner tvätt, tumla och plocka lite.
Invigde nya spisen med att steka fläskfilé, koka ris och en kantarell sås (pulver).
Avslutade kvällen med fika hos vänner, blåbärspaj... MUMS.
Sen bar det av till jobbet.
Och här är så lugnt.
De är trygga och lugna när vi ordinarie personal jobbar,
det är ofta värre för sommarvikarierna... Visst kan man ha en och annan kämpig natt...
Jag trivs med lugnet, men just nu skulle det vara bra at vara två, nån att prata med så man kan glömma.
Sitter man ensam så funderar man... ältar saker hit och dit...
Fredagen den 6 Juni valde han att ta sitt liv...
Finns inte mycket att säga. Det är som det är och livet måste gå vidare.
Jag sörjer och saknar den pappa jag hade som liten och långt genom livet.
Jag saknar hans röst, hans skratt och skämt.
De senatse åren kom vi ifrån varandra, sen har vi båda varit besvikna och tjuriga.
Ingen av oss tog första steget till försoning.
Vilket jag idag ångrar. Men jag skuldbelägger mig inte,
jag tror att det som hänt hade hänt förr eller senare än då.
Hans liv hann ikapp och han orkade inte mer.
Varför? Vill man veta? Vad hjälper det att veta?
Sorgen finns där ändå.
Får man veta kanske man ångrar att man tog reda på det.
Det är många faser att ta sig igenom, jag kommer nog skriva av mig en del här.
Både för att bearbeta sorgen och kanske någon annan i liknande situation hittar hit....
Till sist för inatt
Kram Pappa för de åren du fanns...